Följande händelse utspelade sig för ett antal veckor sedan men i brist på tid och lust har en bloggupdate försenats en gnutta.

Efter att ha traskat runt i Cairns i 3 månader var det äntligen dags att utträtta det som huvudsakligen fick mig hit, dykningen och dykcertet. KLämmer in det lite fint innan jag sticker till Nya Zealand i ca 1 månad och tar lite längre ledigt från jobbet.

Efter 2 dagar i poolen väntade 3 dagar med totalt 8 dyk på ett av världens absolut bästa platser för ändamålet, great barrier reef. Teoriprovet var sjukt lätt och under de första 4 dyken på båten gjorde vi massa övningar som tex ta av cyklop eller regulatorn på botten och sätta tillbaka den. Inga större problem med det heller så snart var jag certifierad, hell yeah!

Dykresans höjdpunkt var utan tvekan det 6:e dyket, NATTDYKET! Vattnet ligger kolsvart och massa hajar cirkulerar runt båten innan det är dags att hoppa i. De enda verktygen vi hade var en ficklampa och en mini-lysstav haha. Helt omöjligt att beskriva den spänningen och känslan som låg i luften. Ner under båten och det enda jag såg var den smala ljusstrålen från min ficklampa. Hajar passerade bara någon meter ifrån och kunde faktiskt känna hjärtat bulta fortare. Galet! Innan det magiska dyket var slut såg vi även en gigantisk sköldpadda på nästan 2m...

Morgonen efter: Djupdyk ner till 30m. Det är djupt. Kroppen reaggerade som planerat helt galet på grund av narcosis som uppstår vid djupa dyk. Väldigt likt av att vara full och helt förvirrad. Exempel: Blunda och räcka upp handen när uppskattningsvis gått 20 sekunder. På land räckte jag upp handen efter exakt 20, på 30m djup efter 38. Helstört!! Räkneuppgifter man klarade på lekis blev plötsligt skitsvåra och hjärnan tänkte så segt, så segt. Skitkul :)

3 fantastiska dagar på båten var över, fan. Absolut en av de bästa grejer jag nånsin gjort. Att bara kunna andas under vatten liksom! Vill bara på't igen! Vinglade dock runt flera dagar(!) efteråt pga "landsickness", lite smådrygt sådär.