Den 5 april kl 01.00 gick planet som skulle ta mig och emma från Bangkok till Stockholm Arlanda. Dock hade INGEN där hemma en aning om att jag skulle komma. Hade planerat den lilla surprisen redan innan jag åkte för 7 månader sen. Kändes väldigt konstigt att resan som man aldrig trodde skulle ta slut faktiskt var över, men ändå, galet kul!

Allt är grått, brunt och tråkigt när planet tar mark i Stockholm. Många tankar som "Varför bor jag egentligen här när det finns sååå mycket finare platser på jorden?" flög runt i huvudet. Kallt och jävligt var det också, typ 5 grader när kroppen helt vant sig med typ 25-30, usch!!

Tog buss till sthlmC och sen tåget hem. På perongen frågade en snubbe (på svenska) om jag ville köpa nån tidning, "No thanks" svarar jag och skrattar lite åt mig själv för att den reflexmässiga engelskan fortfarande sitter i. Kommer fram runt kl 12 och ringer kära farfar som förvånat går med på att hämta mig på stationen. Ringer några minuter senare morsan och ljuger ihop att jag bokat hemresa 20 maj. Hon blev glad, tog ledigt från jobbet och skulle hämta mig på Arlande, hehe.

Hade ingen aning om att vi hade skaffat larm hem så var tvungen att ringa en ytterst förvirrad bror innan jag kunde komma in och sätta mig för att vänta i köket. Päronen kommer hem och blir jävligt förvirrade av att larmet stängdes av 30 min tidigare, efter en lång diskussion om ev orsaker, kliver morsan försiktigt uppför trappen, tittar åt höger och vrider sakta, sakta huvudet åt vänster och köket. Sen skriker hon till. Inget slår ett sånt ansiktsutryck, oj vad värt!

Efter 7 månader, 32 bussresor, 3 tåg, 7 färjor och 11 flyg avslutar jag där min lilla Australien-blogg, hoppas ni som följt den har haft trevligt läsning :)

(När detta skrivs har jag alltså varit hemma i knappt 2 veckor)